TRADITITIONELL
DATABAS- och HTML-TEKNIK
Nästan alla program som hanterar bilder och dokument har en databas där information om bilderna och dokumenten lagras. Det finns många sådana program. En del får man gratis när man köpen en kamera eller dator. Andra som används på museer, av företag och bildbyråer kan kosta tiotusentals kronor och kräva anställd personal för att det skall fungara. Mycket arbete behövs för att hålla ordning på dokument och bilder och information om dem.

Databastekniken har sina rötter 30 år tillbaka i tiden. I själva databasen, som är en tabelliknande programvara, lagras information om bilderna och dokumenten som i figuren ovan är gröna rektanglar. I databasen finns det pekare, sk URL, till filerna. När man skall titta på en sådan fil, som kan vara en bild, så måste man söka i databasen och låta den hämta bilden. Med HTML-kod sätts de samman till en enhet i en Internetbrowser tex Explorer eller Safari. Men HTML är krångligt och de flesta människor kan inte hantera det. Därför finns det en särskild yrkeskår, webmaster för att ombesörja att det fungerar. Det är således dyrt.

Den adress, eller pekare, som lagras i databasen för att ge adressen till en bildfil kan se ut så här:
file:///ARKIV/nr3/BiLa/2000/LOFTA/pictures/h02b.tif
Om filen flyttas eller namnet ändras hittar inte databasen filen. Man har en bruten länk och en bildfil som kanske aldrig återfinns. Det går inte att ändra i filarkivet utan stort arbete med att få databas och arkiv att fungera tillsmmans igen. Traditionell databasteknik kräver mer disciplin än vad de flesta långsiktigt vill underkasta sig. Det blev den drivande kraften för att utveckla WeSee-metoden som är en paradigm på den nu 30-åriga databas- och html-tekniken.

Vill man sända en bild med e-mail blir det som att sända två brev. Ett brev innehåller informationen och det andra själva bilden. I mottagarens e-mailprogram sätts de två samman.